Bara en eller två små rader..

Kom som en chock,
Då menar jag verkligen allvar, fick verkligen kipa efter luft för leva.
Ville förstunden bara försvinna genom marken, som säkert dem flesta har velta göra nån gång i sitt liv. Men detta var verkligen pinsamt, blottat min själ. Första gången kanske ?
Aldrig kan veta när sånt kan hända, får kanske hädanefter använda sköld ?

Ah trodde aldrig detta kunde hända, kan det inte bli kallt kallt kallt kallt, så allt blir till is, så allt bara blir frost och glittrar.

Du får röra, du får se men du får aldrig någonsin lära dig mitt språk.

Jag tror jag faller.. hoppas jag landar mjuk. annars är det helvetet som gäller än en gång.
så rädd så rädd så rädd för mökret, vill inte tillbaka igen.

Livrädd för vart framtiden tar mig, shiit... vänd inte kappan.

/ S